Vad i helskotta har hänt med den skånska sommaren? Vart tog den vägen? Det är ju bara augusti, men om man ser till vädret är det ju redan höst.. Jag vill inte ha höst  än! Jag vill fortsätta ha härligt varma sommardagar och fortsatt fina och ljumma sommarkvällar. Inte hällregn, med blåst och nästan minusgrader.. Jag är inte bered än..
                           Var ju på Fredriksdalsteatern, och jag kan bara säga att vi blev överraskade, och jag fick min farhåga om att hösten är på väg bekräftad...
När vi slutade jobb igår, körde vi och hämtade pappa och älskling, och så bar det av till Vagabond, för att avnjuta en god middag. Jag tog en sesamspanerad kycklingfilé med klyftpotatis med tzatziki, och jag kan bara säga att det var underbart gott! Tyvärr fick vi leka getingsjägare eftersom getingarna också verkade tycka att pub Vagabond var ett trevligt ställe.. Så det blev lite halvt ett springande bord, speciellt syrran och mamma.
Vi lyxade till det lite och beställde in marängswiss till efterrätt bara för att få njuta lite av den speciella dagen.
När alla var mätta och belåtna, tog vi oss till bilden, för att börja resan mot Helsingborg. resan började väl ganska bra, men pappa hade lite svårt med att få GPS:en att fastna på rutan så som han ville, så lite oroligt var det i början..
Men när vi väl fått fast GPS:en, var det en lugn resa hela vägen upp. Vi mötte ett litet regnmoln, men det försvann och väl framme i Helsingborg, sken solen som aldrig för och himlen var klaraste blå.
Snacka om vi tyckte att det var perfekt väder för utomhusteater, men ack vad blåögda vi skulle visa oss vara...
                          Bommarna in till scenen öppnades och vi gick in för att sätta oss på våra platser. Rad 11 plats 35- 39, riktigt bra platser, kunde varit ännu närmare, men vi var ändå nära scenen så vi såg verkligen bra!
jag fick pappas regnbyxor för att slippa sitta rakt på de lite fuktiga bänkarna, och det blev riktigt bekvämt!
Efter både en och två klockringningar började föreställningen, Lorden i gränden. Det var verkligen skrattfest!
Luften var fortfarandeganska bra, och där satt vi ont anandes om vad som komma skulle..
lagom till akt 1:s slut, såg man stora, mörka regnmoln rulla in över teatern, och plötsligt öppnade himlen sig totalt.
Det blev lite kaos i publiken, och de på scen bestämde sig för att ge oss en chans till att få på oss våra regnkläder, utan att missa hela aktslutet.
Så var kläderna på, och föreställningen kunde fortsätta! Någonstans under slutet tyckte jag att jag började bli lite blöt i rumpan, men ansåg det vara omöjligt med tanke på att jag hade regnbyxor, och satt på ett par regnbyxor... men så fel jag skulle ha. När akten var slut ställde jag mig upp, och vad ser jag då? Jo, på pappas regnbyxor är där en stor vattenpöl! Inte konstigt att jag blivit blöt i rumpan. En kille på bänken bakom trodde inte det var sant när jag tömde ut vattnet från pappas regnbyxor! Det ska ju även tilläggas att pappa inte var överdrivet road av regnet(jag hade ju glömt att jag satt på dem, så när det regnade som värst hade han inga regnbyxor).
Men nu fick man ta det blöta med ett leende, så jag tog ett par extra regnbyxor och knöt runt midjan för att sedan sätta mig på dem, för att slippa sitta rakt på den blöta bänken. jag drog även ner regnjackan över rumpan, för att minimera risken för vattenpölar i regnbyxorna(lyckades ganska bra...).
Så började akt 2, och vädret såg inte ut att bli bättre... Akten blev väldigt spännande, speciellt på grund av vädret. Vissa saker som skulle ske på scen, var svåra att genomföra, vilket skådespelarna glatt meddelade, speciellt Claes Malmberg. Hans mantelscen var klockren, även om manteln ställde till problem.
Han skulle svepa manteln över en stol, och sätta sig, men en blöt sammetsmantel väger mycket vilket skapde skratt och härliga kommentarer. Bäst var ändå då Claes packade in sig i manteln, och började prata om att han hade känt sig som Hallands tunneln, tills hans motspelerska släppte ut honom. Var nog det roligaste jag hört och sätt på länge!
Men för att återkomma till vädret... Under esten av föreställningen regnade det, men ibland bestämde sig regnguden för att vräka på lite extra, och ett tag ville jag bara gå, och bli torr igen!
Sömmen på insidan av mina regnbyxor började läcka, och jag kan väl säga att jag blev blöt! Allt läckte! Bland annat upptäckte jag till min mindre lycka att mina skor läckte både under ifrån och ovanifrån... Mindre kul att upptäcka under en föreställning utomhus...
                        När föreställningen var slut tackade skådespelarna oss för att vi härdat ut i regnet, och vi tackade dem för att de fullföljt akten!
När ljuset släckts på scen begav vi oss till bilen, det var beckmörkt i gångarna så älskling och jag fick gå nära varndra frö att inte komma bort från varandra när resten av familjen stövla iväg. Gångarna var fulla av vattenpölar, så mina redna blöta skor och strumpor blev inte torrare direkt..
Väl framme vid bilen, åkte alla regnkläder av, och så var det in i bilden, med full värme, för att jag inte skulle förfrysa!
Halv slumra hela vägen hem till Malmö.
Väl hemma i stugan, efter att vi lämnat av älskling hemma hos sig, åkte alla kläder av, strumpor, byxor, tröjos, trosor, allt var blött!
Fruktansvärt, så när jag väl kröp ner under tcäket i sängen, var det som om en bön hade blivit hörd. Det var varmt och skönt, men speciellt torrt!
                        Så jag undrar verkligen var den svenska sommaren har tagit vägen... För i Skåne är den i alla fall inte kvar, och idag blåser det kalla vindar, och under dagen ska det tydligen komma några små regnmoln på besök...

Kan inte säga att jag längtar direkt...

Hoppas bara nu att jag håller mig frisk, även om jagbörjar känna mig förkyld, med halsont...

Puss & kram

Therese