Hejsan hoppsan!
Här kommer bilderna från Gamlegård, som jag lovade i början av veckan... Jag vet om att det är torsdag nu, men hey, bättre sent än aldrig!
Så här kommer de!
På första bilden ser vi Elli, en av tjejerna i ungdomskören, som är fotointresserad precis som jag. Lyckades få en bild på henne där det ser ut som om hon skulle vilja mörda dem hon fotograferar, vilket är Malin och Emelie, som ni ser på nästa bild. Nu lever de båda fortfarande, så jag annar att det var koncentration vi såg i Ellis ögon^^
Malin och Emelie hittade snabbt Martins keyboard, och började klinka lite på det, bland annat My heart will go on.
Sedan blev det fika(bara saft och äpple), jag var inte så sugen, så hoppade över den.
När vi åkte upp till lägret(i vår bil jag, Malin, Elli och Emelie) pratade vi om vad vi skulle göra på lägret. Emelie ville gå en tipsrunda med fårgor om vår gamla körledare Klas, eftersom vi inte känt Martin så länge... Och vad berättar de när vi fikar? Jo, att vi ska få en tipsrunda om Martin i grupper.
Så vi delade in oss, och svarade på frågorna... Det var bara lite synd att alla frågorna var på ett papper, så vi svarade på dem direkt, även om tanken var att vi skulle svara på dem, när vi var ute och gick...
I alla fall, ledarna förstod att vi ville svara på frågorna först innan vi gick, så när alla var färdiga, klädde vi på oss, och gick ut. Första stoppet var vid byhandeln Villes Ica. En riktigt mysig liten affär i treplan, med massor av saker överallt. Jag var helt chockad! Jag förväntade mig en minimalbutik, men den var stor!
Här sitter Malin med sin påse full med godis(hon kom ju på att hon glömt ta med det på lägret, och jag hade ju betalkort, så hon fick lite godis).
Hon var mycket nöjd, men lite besviken på att Villes Ica inte hade småpåsar med chips. Det var väl det enda hon kunde sakna i butiken...
Här sitter Sofie och Victoria utanför affären, med tre supersöta vovvar. En satt helt stilla på ett av borden utan koppel! Jag ska ärligt säga att jag var imponerad över den plin!
När alla var färdig handlade begav vi oss ut i naturen... Jag har varit där en gång tidigare på körläger, för ungefär 8 år sedan, så när vi gick rundan kände jag igen mig. Det var faktiskt lite kul, för det var här jag träffade min nuvarande pojkvän för första riktiga gången... Så lite minnen är det allt!
När vi gick igenom en fårhage, kom vi till en backe, och då såg jag detta trädet, som Annie klättrade upp i.
Jag har en bild på det från det förra lägret, och jag minns att jag redan då tyckte att det var supermäktigt! Trädet är superstort och växer i en extremlutning! Det är riktigt vackert!
Efter en lång härlig skogspromenad, kom vi tillbaka till gården. Vi var ju faktiskt iväg på ett körläger, så nu var det dags för juniorkören att sjunga lite med Martin.
På schemat för oss i Ungdoms kören stod det kanelbulls- och vetebullsbak! Måste ju erkänna att jag blev glad, för jag älskar ju att baka!
Nu var vi fem stycken och alla kunde inte hjälpa till med degen, så vi fick även hjälpa till att diska, göra mördegsskålar till förrätten, och förbereda creme brulén...
Jag och Emelie hamnade på den uppgiften, och jag var lite nervös, för det var första gången!
Här på bilden ser ni Emelie skära itu vaniljstängerna, för att få ut fröna. Det luktade jättegott!
Själv hamnade jag vid äggknäckningen och grädd- och mjölkvispningen på spisen...
Dock hade vi lite svårt att sätta på plattan, så i två omgångar vispade jag på en kallplatta, innan vi satte igång den(jag vet, KORKAD!)...
Ni kanske inte visste det innan, men min syster är en riktig linslus. Så fort en kamera åker fram(åtminstone min) kommer hennes huvud farande som skjutet ur en kanon!
Lite kul ibland, för man är van vid att folk flyr så fort en kamera kommer fram, vilket är tråkigt när man vill ha lite fina bilder på folk...
Ja, här har vi då en närbild på syrran som ni nog alla kan se...
Här håller Elin och Elli på med kanelbullarna och vetebullarna. Bordet blev lite kladdigt, men vad gör det? Det ska väl bli kladdigt när man bakar... Eller?
När vi var färdiga med allt vi kunde göra kom Martin, och tyckte att juniorkören kunde få strö på pärlsocker, och sätta in plåtarna i ugnen, så att vi i ungdoms kören kunde få sjunga lite...
Det tacakde vi ju inte nej till, så vi intog matsalen!
Vi hann inte sjuka så mycket, för efter ungefär en halvtimme kom de in med den stora bullkorgen, och fikan var fixad! Det finns nästan ingenting som är bättre än nygräddade kanelbullar, och det var verkligen supergott! Med saft till blev det ju nästan som de gamla barnkalasenstid, vilket var lite nostalgi!
Alla tog för sig av kanelbullarna, både en och två och tre gånger! Här ser vi Linnea och Elin med bullkorgen, och sedan Malin och vår körledare Martin.
Ser de inte goda ut? Nu menar jag bullarna, och inte Malin och Martin^^
När vi mumsat på kanelbullarna och druckit upp saften, blev juniorkören tillbaka ordrade till kökstjänsten för att förbereda middagen. Vi i ungdoms kören fick sitta kvar och sjunga med Martin.
Ibland blir vi lite odiciplinerade när  vi ska öva med Martin, men det gick bra till en början! Ni ser ju hur Martin visar oss hur låten går med hjälp av handen. Blir det en höjning går handen upp, och blir det en säkning går handen ner. Riktigt smart när vi fick lära oss lite nya korta sånger. Typ Ameni och Halleluja...
Vi var jäkligt fokuserade i början sedan hamnade vi helt plötsligt i Disney och i Astrid Lindgrens gamla barnsånger, och där stannade vi, tills Friberg kom och tyckte att vi skulle börja duka och tända ljus.
Malin ville direkt få lov att tända alla ljusen, och vem kan neka en överentusiastisk sjuttonåring när hon bokstavligen ber om att få tända stearinljusen? Ingen, så hon fick fatta kärlek till tändaren, som ni ser här på bilden.
När alla ljusen var tända, och vi samlats till bordet, kom förrätterna in. Det såg helt okej ut, det var bara ett problem... Jag gillar inte stuvningar, och detta var en svampstuvning... Och jag som älskar svamp!
Jag åt i alla fall lite, men tyckte att det var lite smaklöst, men det var antagligen mina smaklökar som spelade mig ett spratt!
Det var mysigt att sitta alla tillsammans vid det rejäla matbordet, och bara ha det trevligt tillsammans!
Visst, någon hade lite svårt att vara tyst, men alla har vi varit små någon gång!
Till maten fick vi alkoholfri cider vilket kan få vilken måltid att kännas lite festligare. Dessutom var det ju lördag, så nog tusan skulle det kännas lite festligare!
Martin kan vara lite "busig" ibland, men här visar han att han kan vara snäll och hälla upp cider till Malin... Även om han var tvungen att kivas lite först!
Sedan kom den underbara varmrätten!
Hemmagjord potatisgratäng, oxstek, sallad och hemmagjord bernaisesås! Behöver jag ens säga att det var ljuvligt gott?
Syrran gillade inte förrätten något vidare, men på varmrätten gick hon loss rejält! Det var första gången i mitt nittonåriga liv som jag åt hemmagjord bernaisesås, men den var god, även om fettet låg och flöt uppe på såsen.
Det är det som Martin försöker att visa på bilden, även om det kanske inte ser ut som det...
Alla blev riktigt mätta, och jag tror inte att det var någon som inte var nöjd med varmrätten. Var de det, är det något fel på dem!
Medans vi väntade på efterrätten började vi underhålla oss med lite kluringar... Alltid kul att se på när folk försöker lösa dem. Man minns liksom själv hur svårt man tyckte att det var första gången man fick den själv, och att nu sitta och kolla på nya som försöker är roligt.
Man själv tycker att lösningen är så uppenbar!
Här sitter Malin och visar Emelie en kluring där man ska ta sig från olika punkter genom att dra raka streck. A-A, B-B och C-C, men strecken får aldrig korsas!
Den var lite klurig, men hon kom på den!
Mitt i klurighetslösningarna kom efterrätten in. Har bara sett creme brulé i matlagningsprogram på TV innan, så det var lite kul att se en In Real Life, som man säger.
Den smakade gott, men tyvärr var de inte riktigt klara, eller vissa var... Min var lite för rinnig, men den smakade gott av vanilj och det karameliserade sockret ovan på, så jag skulle kunna tänka mig att testa receptet en gång till!
Efter efterrätten diskades det undan, och vi klädde på oss för att ta oss till kyrkan inne i byn.
Gamlegård ligger i utkanten av Torna Hällestad, lite ute i skogen, så man får gå några hundra meter för att komma in i byn till kyrkan.
Vi blev försedda med ficklampor och fotogenlampor, och det är en sådan som Malin håller i handen. Inte för att de gav särskilt bra ljus, men det är mysigt att gå med dem!
Vi gick och sjöng genom skogspartiet, för en del tyckte att det var lite läskigt...
Väl framme vid kyrkan hade vi en liten mysig mässa med levande ljus och sång. Sent på kvällen kan det vara riktigt rogivande, även om timerns tickande skrämde vissa...
När vi haft vår mässa tände vi upp kyrkan så att vi skulle kunna se på målningarna i taket. Torna Hällestad kyrka är en av mina absoluta favoritkyrkor, för den är liten och otroligt vackert dekorerad på insidan! Taket är täckt av målningar, och kyrkan ger ett välkommnade intryck!
Än en gång ser vi Malins linslusgen, me hon lugnade sig ganska snabbt när alla började kolla i taket!
Friberg, vår präst, berättade vad alla de olika bilderna visade, och att det var fattigmannens bibel i äldre tider. Då var ju gudstjänsterna på latin och den vanliga männsikan fick nöja sig med sången och bilderna för att förstå gudstjänsten.
När alla kände sig nöjda med den korta rundvandringen i kyrkan, packade vi ihop oss, och begav oss tillbaka till Gamlegård. Det kändes inte lika mörkt nu, men det var kanske för att vi visste att en varm stuga väntade på oss där i mörkret...
När vi kom tillbaka blev det vetebullar och varmchoklad med lite fler kluringar som Malin och jag hade, sedan läste Friberg två godnattsagor för oss, och så fick juniorerna hoppa i säng!
Jag ska ju erkänna att jag var jättetrött, men jag valde ändå att sitta upp till klockan var kvart i två. Annika tog fram godis till oss, sedan satt vi och pratade och drog fräckisar. Mysigt och roligt, och det märktes när vi började bli tröttare, för nivån på skämten blev sämre och sämre desto mindre klockan blev... Men kul hade vi!
När Malin och jag äntligen kom i säng, somnade jag mitt i vårt samtal och sov tills klockan ringde dagen efter!
Vad hände då sista dagen?
Vi sjöng faktiskt mycket mer! Speciellt på Kristina från Duvemåla! Tyvärr var vi nog alla lite för trötta, så rösterna var inte på tip top, men vi lyckades hyfsat i alla fall!
Som ni ser på bilderna ser vi inte allför pigga ut, men det tar ju på krafterna att vara på läger!
Sista dagen kom även Magdalena upp, och det är hon som sitter bredvid Elli på bilden.
Och så ännu en bild på linslusen Malin!
Till lunch fick vi potatis- coh purjolökssoppa, och det var faktiskt gott! Jag minns bara den jag åt under min konfirmandtid, och den var inte speciellt god, så jag blev glatt överraskad, ska jag erkänna!
Den var gott kryddad, och ostkrustongerna och grötbullarna var jättegoda till soppan, så jag blev både mätt och glad!
Som ni ser på bilden var vi alla ganska upptagna med att äta, för energinivån var verkligen nere om på botten och vände.
Sedan var vi lite extra trötta för att vi varit tvungna att städa på våra rum och i övre korridoren. Det gick i alla fall snabbt att dammsuga av...
De sista timmarna på lägret spenderade vi på golvet, med varsin röd sångpärm och Annika på gitarr!
Det är bland det mysigaste jag vet! Sitta tillsammans, välja ut sånger man vill sjunga och ha gitarrkomp till... Det blir väldigt kravlöst, och bara roligt!
Det var bland annat under de timmarna som vi sjöng du är den jag kunde va, teddybjörnen Fredriksson, the rose, tänk ibland med flera!
Som ni ser på en av bilderna var Magdalena väldigt trött, så hon somnade över sin pärm!
När klockan närmade sig två var vi tvungna att städa nedervåning och börja packa ut i bilarna.
När allt var klart körde vi tillbaka till Församlings hemmet, och sedan raka vägen hem, där jag somnade i älsklingsknä i soffan... Mitt rum var okuperat av kläder, skor med mera, för att mamma och pappa höll på att måla om i hallen...

Så då fick ni lite bilder, och jäkligt mycket text! Blir imponerad om någon tar sig igenom hela... Du som gör det kan ju lämna en kommentar!

Puss och kram

Therese