Läste någon Sydsvenskan imorse?
Kommer inte ihåg i vilken del av tidningen det stod, men det handlade om bloggande... Att fortsätta blogga fast personen som äger bloggen har dött...

Som säkert många vet och har stött på finns det en del bloggar som handlar om att kämpa. Om att besegra en svår sjukdom, stå i närkamp med döden... Eller bara en blogg som fungerar som ens sorgearbete, där man får lov att släppa allt!

I tidningsartikeln stod det att en tjej hade haft en blogg och skrivit om sin kamp mot cancern som hon visste att hon inte kunde vinna i slutänden.
Det var hennes plats där hon fick skriva av sig sin dödsångest, sina tankar och förhoppningar.
Det fanns en intervju i tidningen med hennes syster, som berättade att när hon dog, hade hon fått henne att lova att fortsätta skriva på bloggen för att hon inte skulle glömmas bort... Hon ville att hennes livsberättelse och sjukdomskamp skulle få finnas kvar som en trygghet och som ett bevis på livets skörhet.
Systern hade först inte vetat om hon verkligen ville, det var ju inte hennes blogg... Men hon hade gjort det...

Jag blev väldigt berörd av texten... Tanken har aldrig slagit mig förut, men det ligger ju något i det... Alla kommer vi att dö, förr eller senare, men vad vi vet är att vi kommer att dö.
Jag som då bloggar, har facebook, bilddagbok m.m kommer att finnas kvar tills mina konto stängs ner... Men artikeln fick mig att undra... Skulle jag vilja finnas kvar?
Skulle jag vilja att någon nära anhörig gick in på min blogg, och fortsatte blogga i mitt ställe...?
Jag kan inte riktigt bestämma mig...
Jag känner åtminstone, att relationen jag har med min blogg är en speciell relation... Det är en relation som växer fram, och man lär sig leva med den. Dela med sig av sina innersta tankar, och vad som händer varje dag i ens liv... Den blir som en liten del av en själv... Den är en trygghet där man kan få skriva av sig allt som är kul, jobbigt m.m, och ingen kan hindra dig!

Visst skulle jag vilja finnas kvar på internet, om någon skulle ha glädje av min blogg eller facebook... Kanske kunna vara ett trevligt minne att kunna titta tillbaka på...Men jag skulle nog inte vilja att någon tog över den och fortsatte skriva...
Möjligtvis skulle de få skriva att jag inte fanns mer och kunde blogga, men mer än så skulle jag nog inte vilja, och jag tror inte jag skulle kunna tvinga någon att ta över ett av mina livsverk... Det är ju trotsallt en del av mig, så skulle jag dö, skulle väl min blogg också göra det, även om den kanske skulle ligga kvar på internet...

Tycker att det är en skitjobbig fråga, och den fick mig att börja tänka på det...
Vad vill jag?

Så nu frågar jag dig som läser: Vad vill du?

Puss och kram

Therese