Blommande minicupcakes
Dessa underbara minicupcakes är de senaste av mina alster!
Mycket pilleri med sockerblommorna, men tycker själv att de blev underbart vackra...
Men det bästa är ju smaken!
Ljuvliga chokladmuffins, med en pärongömma och sedan en after-eightfrosting... Kan det bli bättre?!
Primaballerina tåspetsskor
Primaballerina tåspetsskor är några av mina senaste alster i fimolera...
Det var en hel del pill och trix, men de blev söta, och passade perfekt som örhängen!
Valde en lätt gulbeige nyans(champange), då det inte fanns någon bra tåspetsrosa...
Vad tycker ni?
Det snurrar i min skalle...
Idag är en sådan dag, då jag funderar på min framtid...
Jag har ganska nyligen avslutat en floristutbildning, och tidigare har jag gått ut gymnasiet samt jobbat i ett år, men det finns så mycket mer jag skulle vilja göra...
Många drömmar som jag skulle vilja förverkliga, men jag vet inte om jag skulle klara av det eller var jag ska börja eller om jag har råd...
Jag skulle vilja förverkliga min dröm och utbilda mig till konditor och öppna en blomsteraffär med ett café, där jag bakar mina cupcakes och annat smått och gott...
Jag skulle vilja satsa på mina berlocker, eller sätta mig och skriva en bok, eller satsa på en karriär inom musikalbranschen!
Jag har så många drömmar, och ibland vet jag inte riktigt vilken väg jag ska välja... Vissa saker vet jag kanske att jag inte skulle klara av i längden, men allt jag vill göra får mig att tänka
"- Men var börjar man? Hur ska jag gå tillväga? Var ska jag få pengar ifrån? Vem kan hjälpa mig? Vem kan jag fråga? Vad borde/måste jag kunna/veta? Är jag kapabel att kunna genomföra detta?"
Och mitt svar blir alltid "- Jag vet inte!"
Det finns tydligen tre typer av männsikor,
-den ena är den som ser på när saker händer.
-den andra är med när det händer, och tänker att det skulle jag också vilja göra.
-den tredje säger "- Vad f*n var det som hände?
Själv skulle jag nog säga att jag är tvåan, som ser på, men som alltid har en "ursäkt" som att jag är för ung, jag har ingen kunskap, jag kommer inte att klara av det...
Jag är en sådan människa som helst vill veta hur det ska sluta redan innan, och vill ha svar på alla mina frågor, och ibland tror jag att det vore bättre om jag bara kastade mig ut...
Och innerst inne vet jag att jag inte är för ung, jag har kunskap, men kanske inte om just detta...
Hur gör man för att starta eget? Och vem frågar man när man har frågor som behöver svar? Klarar man sig utan utbildning vad det gäller ekonomin om man ex. öppnar en webshop?
Och idag är dagen, då allt detta snurrar runt i mitt huvud, och inte blir jag klokare... Ibland får man för många svar när man söker på internetet, och ibland hade få, men bra svar varit 100 gånger bättre!
Har någon av er läsare tagit steget att starta eget, och hur gick ni tillväga, och hur funkar det?
Tricia Guild- en fantastisk dekoratör
Tricia Guild, en helt fantastisk inredare, dekoratör eller vad man nu vill kalla det, med helhetstänk!
Hon visar att med små medel och enkla ting kan man göra mycket fantastiskt!
Hennes senaste bok, STILSÄKERT Färg, Mönster och Rymd, är en otroligt vacker bok, med många olika stilar. Det finns något för alla, den pråliga, den minimalistiska, den färgglada, den färgsvaga och allt passar ihop så fint!
Jag själv kan ha väldigt svårt för att se mixade mönster och färger, men hon har knepen för att göra det vackert och funktionellt, och jag kan bara älska det!
Om jag skulle flytta hemifrån nu eller bara renovera, skulle denna boken absolut vara med och ge mig inspiration och få mig att tänka i nya banor!
Nedan är ett par foton ur boken, på de inredningar som verkligen tilltalar mig!
Så har du tre- till fyrahundra kronor över, tycker jag verkligen att du ska besöka din närmaste bokaffär och investera i den här boken, eller varför inte önska sig i julklapp eller dylikt?!
Enligt mig får man verkligen valuta för pengarna, och det är en sådan bok som man gärna lämnar framme som en del av inredningen. Just för att den är så vacker, och blir ett fint blickfång med sina starka färger och fina bilder.
Hon har släppt flera böcker, och en som har mest fokus på inredning med blommor hittade jag på en rea för endast 79:-, så håll ögonen öppna, så kan man fynda till riktigt bra priser!
Denna boken är översatt till svenska, men jag tror att den även går att få tag i på engelska om man föredrar det!
Publikrepetition av Legally Blonde The Musical
- Är det så här bra på en repetition, kommer det att bli fantastiskt när den väl har premiär!
Med skådespelare som Linus Wahlgren, Jan Malmsjö, Nina Pressing, Kaisa Hammarlund, Andreas Lundstedt och en helt fantastisk ensemble blir det bara toppen!
Trots att allt inte var 100% än, eftersom premiären är 29/9, var det en av de bästa musikaler jag sett!
Det var bra musik och sång, bra skådespeleri, härlig koreografi och bra scenografi, vilket gör helhetsintrycket komplett!
Jag kommer inte att kunna tacka min pappas jobb nog, för att de fixat fribiljetter, för annars hade, i alla fall inte jag, gått och sett den, eftersom jag inte blivit särskilt lockad...
Därför vill jag verkligen tipsa alla där ute om den, och jag kan bara hoppas att ni lägger pengarna på en biljett eller två och går och ser den!
Jag har i alla fall haft en rolig kväll med min familj, och dessutom blev det ju lite kändisfroseri, både på scenen och utanför, och det är ju alltid kul! Hade väldigt dålig koll på vilka skådespelare som medverkade, men blev glatt överraskad!
Nina Pressings tolkning av Polette är så himla bra, och en av de roligaste scenerna är med henne och budkillen Kyle(ni som sett filmen vet vad jag pratar om, och ni andra måste se den!), skrattade nästan så att jag grät!
Dessutom blev jag glatt överraskad av Andreas Lundstedt, fantastisk röst, som passar perfekt för rollen!
Och sedan inte att förglömma denna underbara ensemble! Vilken klass det är på dem! Om alla musikaler hade lika bra ensembler hade det aldrig varit några problem!
Om du trycker på bilden kommer du till Legally Blonde-musikalens hemsida, där det finns fina bilder, filmklipp m.m.
Här nedan kommer en sammanfattning om musikalen från hemsidan:
Om Legally Blonde The Musical
Publik- och kritikersuccén från Broadway och Londons West End- Legally Blonde, The Musical, har skandinavienpremiär på Nöjesteatern i Malmö torsdagen 29 september 2011.
Musikalen spelades i tre år på Broadway och är nu inne på sitt andra år i London där biljetter är släppta fram till
mars 2012.
Musikalen bygger på filmen Legally Blonde
Elle Woods är tjejen som har allt! En drömgarderob och en söt hund som är hennes vän i vått och torrt. Hon är ordförande för UCLA-föreningen "Delta Nu" och därmed ledare för de populäraste tjejerna i skolan och för medlemmar över hela USA. När Elle spänt tror att pojkvännen Warner Huntington III skall fria så dumpar han henne istället. Han säger att han letar efter någon som är mer seriös. Efter veckors sörjande inser Elle vad hon ska göra. Hon ska komma in på Harvards juristlinje och vinna tillbaka Warner genom att visa att hon är tillräckligt seriös och intelligent för att klara studierna. Hennes första tid på Harvard är svår, men ganska snart inser hon att juridik kanske ändå är något för henne och att man inte alltid behöver gå den traditionella vägen för att nå rättvisa … Hon inser att det inte är helt fel att vara fåfäng och blond. Elle bevisar för alla att hon är Harvards "Legally Blonde".
Bakdag med Benne-Bula och Pernilla
Det blev mycket kladd, många skratt och väldigt gott!
Precis som en bakdag ska vara tycker jag...
Dock gäller det att ha en ängels tålamod, när man bakar med en femåring där buset ligger nära tillhands, men när sockerpastan åkte fram, blev han fast en bra stund!
Det blev tre olika cupcakes...
Chokladcupcakes med banan- och hasselnötskräm toppade med chokladfrosting, sedan vaniljmuffins fyllda med hallon och sedan en "vanlig" frosting ovanpå, och sist men inte minst tigermuffins med den frosting som blev över... Givetvis dekorerades de sedan med sockerblommor, sockerlöv, strössel, skumbananer och lite annat smått och gott, för att få den rätta finishen!
Härliga bilder, från en härlig dag!
Hur kunde jag glömma bort min middag?!
Kände det redan tidigare ikväll, kanske mest för att jag helt glömde en ganska så väsentlig sak...
Jo, på torsdagar dansar jag, och den ligger på en så kallad mellantid, vilket gör att jag helst vill äta efter för att slippa smaka om maten under träningen.
Detta medför att jag äter efter klockan sju, och då brukar jag vara rejält hungrig, men idag gick nog något helt snett i huvudet...
Kom hem, rusade in i duschen, ville gärna hinna se Halv 8 hos mig, och duschade snabbare än snabbt...
Ni vet, ingen tid att njuta av det varma vattnet och slappna av, utan duscha, tvåla in, skölj av, torka och hoppa i kläderna och bara komma ut så fort som möjligt!
Förvånansvärt nog, gick det snabbt och jag hann till och med ta mig en bringare med vatten i köket innan jag äntrade vardagsrummet.
Där landade jag med tanken "-Ska nog hämta vindruvor i pausen, och sedan ta in kakorna som jag bakade innan...", och började se Halv 8 hos mig.
Precis när pausen började, och helt utan anledning, slog det mig! Ni vet, man känner att poletten trillar ner rejält....
- Jag har ju inte ätit!, utbrister jag till mamma som var Halv 8 hos mig- kamrat.
Och vad får man för svar då?!
- Nä, jag tänkte det, men tänkte att du kanske tänkte vänta tills senare...
- Senare? Vadå senare? Klockan åtta är ganska sent enligt mig för att äta middag, sa jag med glimten i ögat, och berättade om mina tidigare planer att käka vindruvor och kakor.
Hade inte något i reklamen för vad som skulle komma efter pausen fått mig att tänka på att jag inte hade ätit, så hade jag nog inte ätit någon middag denna kväll... Hade jag haft tur hade jag sett tallriken i kylskåpet när jag tog ut vindruvorna, men det är inget jag skulle räkna med...
Känner mig förundrad över att jag helt glömde maten, men får skylla på att jag inte var så hungrig... Vilket jag borde ha varit efter att bara ha ätit frukost, en liten tidig lunch och en cookie, men ibland är kroppen underlig!
Denna gången slutade det i alla fall "väl", det blev middag, och nu är jag mätt och belåten efter min korvstroganoff, och kommer att kunna sova hela natten, utan att behöva vakna av en kurrande mage...
Vilket faktiskt har hänt mig! Inte så lyckat att vakna vid två-tre tiden vrålhungrig, men det är väl så jag är...!
Har du någongång glömt bort att äta middag?
Nonstop-cookies
Den boken är helt underbar, med många bra idéer som går att vidarutveckla, vilket jag gjorde med mina cookies. Istället för någon av hennes smaksättningar, smaksatte jag mina med Nonstop, som enligt mig är helt underbara och påminner mig om julen(pepparkakshusdekorering).
Och de blev riktigt goda!Dessutom gör limen i receptet att cookiesen blir fräscha i smaken...
Det bästa är också att med ett litet snöre runt, har man en perfekt gå-bort-present! Och mitt fall är det vad dessa cookies kommer att sluta som imorgon.
Hoppas de blir uppskattade!
Supersnabb scones i mikron
Inget inspirerande väder, men så tänkte jag "-Varför gräva ner sig? Nu ska det göras lyxfrukost!"
Sagt och gjort!
Detta är ett favoritrecept från min sida, kanske för att vi åt det som barn på helgerna vid lite speciella tillfällen... Och helt ärligt föredrar jag denna sconesen, som görs i mikron, framför scones som görs i ugnen. Konstigt och obegripligt tycker många, men sådan är jag!
Dessutom går den supersnabbt att göra! Max 15 minuter allt som allt, vilket är perfekt en tråkig onsdag!
Till denna sconesen brukar jag ha rejält med smör, en god ost och eventuellt en god marmelad... En riktig helgfrukost!
Att sedan ha lite flingor med blandade bär och ett glas juice till, toppar hela frukosten, och gör min onsdag till en tidig helg...
Så är du morgontrött eller trött på att äta samma vanliga frukost och känner att tiden tryter, så tycker jag att du ska prova detta snabba och enkla recept! Dessutom har man det mesta hemma alltid.
Vänta dock inte med att äta den efter att du haft den i mikron, för den blir snabbt lite torr, så grädda den och avnjut direkt!
Maybe I´m back...
Jag känner verkligen att jag hittat tillbaka till mitt bloggande. Ni är betydligt färre som läser, och färre som följer, men ni som är här och läser, gör det hela så mycket roligare, även om jag i stor del skriver för mig själv...
Det är ibland lätt att glömma att det sitter någon på andra sidan skärmen och läser det jag skrivit, men att läsa era fina kommentarer gör mig varm och glad.
Det är egentligen inget speciellt jag vill säga, mer än att jag är glad att jag börjat skriva igen, och att ni hittar hit!
Det är mycket mindre prestigefyllt för mig denna gången, utan mer för att jag vill och när jag har tid och något intressant att komma med.
So maybe I´m back...
Besöket hos frisören blir inte alltid som man tänkt...
det jag pratar om är att beställa klipptid och eventuell tid för slingor också, och igår blev det av!
Lyckades få en tid samma dag, och kände mig väldigt nöjd, nu var det dags att klippa bort alla slitna toppar, och slinga in lite höst i håret.
Sagt och gjort, klockan 14:00 befann jag mig på frisöt Musketören, redo att bli höstfräsch!
Och vi kan väl säga att jag bara fick det bekräftat att håret inte varit i toppskick... En decimeter fick lämna mitt huvud, och ska jag vara ärlig känns håret väldigt kort mot innan, men gud så mycket fräschare!
Så var det dags för lite nya slingor... Höstigt hade jag i mitt huvud, så lite mörkare slingor med röda toner i, som bara skulle fräscha upp min egen hårfärg, var tanken!
Och vill man vara fin, får man lida pin, och med mitt långa hår, kan slingor med hätta bli ett helt projekt! Det tar tid, är ganska smärtsamt, men ack så fint det blir i slutänden!
Min frisör Ingrid och jag, valde en rödbrun ton, samt en naturlig kopparton, som vi trodde tillsammans skulle få en härlig nyans, som skulle matcha mitt hår och ge lite nytt liv... Sagt och gjort, i åkte färgen och (för-)väntan började.
Så ringde äntligen äggklockan, och det var dags att skölja ur... Och där någonstans dog alla förhoppningar när
Ingrid sa
-Det är inte sant! Färgen har inte tagit! Det syns inte en enda mörkare slinga... Du har fått bleka slingor p.g.a väten i färgen, men inga rödbruna...
Jaha, vad säger man då?
Vi bestämde i alla fall att vi skulle föna upp håret och se efter ordentligt, men med det klart, kvarstod faktumet att jag inte fått några rödbruna slingor...
Ingrid, som var rejält upprörd, kastade sig på telefonen och ringde till företaget där hon handlat färgerna, och de kunde inte heller förklara varför färgen uteblivit eftersom hon blandat allt rätt...
Men med ett nummer till chefskemisten på företaget, ska hon ta upp kampen till varför jag inte fått någon färg på mina slingor...
Vi kom i alla fall överens om att trots att det inte blev någon färg, är i alla fall resultatet vackert, och så fort hon har fått besked från företaget, ska vi lägga i nya slingor, så att jag får min höstiga-look!
Känner mig ändå nöjd med att slingorna inte fick en mer "spännande" nyans som exempelvis rosa, utan bara bleka som de jag haft tidigare, och att alla slitna toppar är borta!
Och jag vet att min frisör kommer kämpa för det här, och sedan göra en superfin slingning när hon fått reda på anledning till problemet, det är så det är när man gått till samma frisör under hela ens liv!
Vi mötte räven i Arlöv
Blev en spännande väg hem från simträningen nu ikväll...
Det var Malins tur att köra hem, eftersom jag kört dit, och hon valde att köra det lite längre, men lugnare håller genom Arlövs industriområde.
Så där kommer vi, hon och jag, i vår vitbeiga Volvo lyssnandes på Veronica Maggio och glatt skrållande, om än lite trötta efter passet... och då!
Jag tittar upp på vägen, och ser... Ja, vad är det egentligen jag ser?
Hjärnan går på högvarv och kan inte riktigt koppla ihop 1+1, men till slut kopplar hjärnan vad ögat ser, och jag skriker lite panikslagen,
- En räv, en räv, en räv!
Men inte händer det mycket... Vi fortsätter att närma oss, och paniken stiger inom mig!
Vad gör vi om den springer ut, och om vi är för nära?
Och när vi är kanske tio meter ifrån den får jag äntligen ur mig ordet,
-BROMSA! Du måste bromsa!
Och där och då ser även Malin räven, och trycker äntligen på bromsen, och jag hade varit i samma sits om jag kört, men hade den räven bestämt sig för att springa ut just då, hade det inte funnits någon räv mer...
Och kanske var det också det den kände...
För precis när vi börjar bromsa och är alldeles för nära, ser jag hur den rör sig och tänker: "-Helvete! Nu springer den!", men till min stora förvåning, tittar den upp mot oss, och tar två steg tillbaka in mot vägkanten, och hamnar utom fara(i alla fall för vår bil).
Och jag kan svära på att den såg ut att tänka:"-Där skrämde jag er allt, små människor! Men jag är faktiskt inte så dum som ni må tror... Man har väl listig på sin meritlista!"
Lättnaden var obeskrivlig, och trots det var min första kommentar när vi kört några meter till,
- Varför tog jag inte upp kameran och fotograferade den när vi åkte förbi...?!"
Typiskt en som älskar att fotografera djur på nära håll och tycker att rävar är fantastiskt vackra!
Men den lever i alla fall, och det räcker gott
och väl för mig, för med en död räv på mitt samvete hade jag haft väldigt svårt att sova, men det lär jag nog ha ändå, för jag har aldrig mött en levande räv utanför en djurpark förut...
Hade ju gärna mött en under lite trevligare omständigheter, men man ska inte klaga!
Tryck på bilden för att komma till sidan som jag hittade via google.se och lånade bilden ifrån
Ny header igen
Jag har gjort en ny header till denna bloggen... Jag sa ju det redan när den förra var upplagd, att den nog inte riktigt var jag, och först nu har jag fått ihop något som jag tror kommer att funka ett tag i alla fall.
Vad tycker du?
Den gamla eller den nya?
Höstregnen har anlänt!
Så var klockan slagen, och tanken var att man skulle dejta kudden i några timmar i alla fall, men ibland vill det sig annorlunda...Hade precis lagt mig tillrätta i sängen, och fluffat och puffat till alla kuddar, för den ultimata komforten, och hinner bara lägga ner huvudet, då ett dån plötsligt utbryter!
Alltså inget öronbedövande eller läskigt dån, utan ett det-regnar-så-mycket-att-gatorna-flyter-dån, ett av de bästa ljuden jag vet!
Ni vet, det blåser knappt eller inte alls, vilket gör att regnet faller rakt ner och hammrar inte mot rutan, utan det enda ljudet som hörs är regndropparna som träffar asfalten, vattenpölar och löv, och för mig är det lugnet själv...
Helt enkelt ett riktigt höstregn!
Tog en promenad redan tidigare ikväll i det fallande regnet, och kunde bara konstatera att hösten har gjort sitt intåg, och jag tycker faktiskt att det är lite mysigt!
Får väl se hur länge den åsikten stämmer, innan jag kvider över det evinnerliga regnandet, men man får njuta av var dag man får...
Kommentarer från ett barn
Var ute och gick nu i veckan i det fantastiskt fina sensommar-/höstvädret, och gick inom en av närbutikerna där jag bor, för att hämta ut ett paket på posten. Jag mötte då en pappa och två små barn, en pojke på kanske 3-5 år och en liten flicka på 2-4 år på varsin cykel, och precis då vi möts går vi förbi parkeringen, och den lilla pojken säger,
- Pappa, varför lyser bilarna?
och pekar på bilarna som står parkerad, syftar på lacken som lyser/blänker i det starka solljuset, och pappan svarar på danska,
- Det är för att det finns små gnistrande saker i bilarnas lack, som får dem att lysa när solen skiner på dem(översatt till svenska).
Fick ett sådant fånigt leende på läpparna när jag hörde deras lilla dialog, över hur söta frågor, ord och kommentarer man kan få från ett litet barn.
Det är sådana små saker som jag hoppas att jag själv ska minnas när jag själv en dag får barn!
Har du ett barn i din närhet(eller dig själv) som har kommit med en rolig, söt eller knasig kommentar/fråga som du minns?
Äventyret med de 50 mini-cupcakes
Det har varit en bra start på denna veckan!
Jag har fått göra en sak som jag älskar... Hela två gånger hittills! Lycklig kan man väl säga!
Men vad pratar jag då om?
Bakning så klart!
Malin ville ta med fika till där hon jobbar, och bad mig att baka 50 mini-cupcakes med smak av after-eight.
Ett roligt projekt, som krävde lite pill och finess, men de blev verkligen söta och tydligen väldigt uppskattade på hennes jobb också.
Alltid kul när de man fixar fikan åt, gillar det som de blir bjudna på!
Jag är alltid lite nervös att de inte ska bli bra, hålla dåligt, eller bara smaka illa... Men än så länge har jag klarat mig!
Men 50 mini-cupcakes tar lite tid att dekorera... Speciellt när plastpåsarna(använda som spitspåsar) plötsligt bestämmer sig för att spricka mitt i alltihopa, vilket höll på att skapa en mini-cupcakes-katastrof!
Malin sa att det höll på att bli en cupcake dränkt i skit med smak av choklad(frostingen hade en färg och konstistens misstänksamt lik nr2 i den skumma köksbelysningen och i det varma köket), men vi lyckades undvika en sådan katastrof, genom fullgått samarbete!
Men tredje gången påsen sprack, tappade jag tålamodet och stoppade ner den söndriga påsen i en hel påse och höll tummarna för att det skulle hålla(and it did!)!
När alla mini-cupcakes var spritsade återstod dekoreringen, och ditsättningen av after-eightbit och blomma gick smärtfritt, men när strösslet skulle på plats stötte vi på problem, och fick göra en snabb omgruppering i strategin...
Frostingen var en aningen tålig... Vilket på ren svenska betyder: Toppen vid transportering och servering! Men ett helsike när strösslet studsar av dem... Så istället för att strössla över dem, fick jag glatt sätta mig ner och sätta dit varje strösselkorn förhand... Som vi nog alla misstänker var det inte vad jag var sugen på nästan halv tolv en tisdagskväll/natt...
Så jag kallade på förstärkning, och Malin fick sätta sig tillbords och bli delaktig i detta spännande äventyr av Pimp-my-minicupcakes.
Hon blev åtminstone nöjd, och är hon nöjd är jag nöjd!
In action, med att spritsa ut frostingen på de 50 mini-cupcaksen...
Vilket tydligen kräver fullständig koncentration, tystand, tålamod och bra fingerstyrka(när frostingen blivit lite för hård)
Var tog mitt ordningsamma-jag vägen?
Ibland är det som om man inte hinner med allt fast att man har all tid i världen...
Mitt rum har ju varit som en krigzon, men nu...! Men nu är det äntligen klart! Och det känns så jäkla skönt!
Jag förstår inte varför jag bara låter det förfalla så totalt...
De som känner mig vet att jag gillar ordning och reda, och är duktig på att plocka undan efter mig och fixa och ordna...
Men hemma är det ibland som om det slår helt slint!
Från välstädat till katastrof kan ta bara några få minuter...Men det värsta är ju att jag själv inte hinner fatta att det hänt, förräns det är försent...
Då ser det redan ut som Kom-och-hjälp-mig, och jag vet inte i vilken ände som jag ska börja fixa...
Har testat lite olika strategier genom åren för att undvika detta problem, men hamnar alltid där ganska snart igen...
Tror mycket av det ligger i hemma-mentaliteten: Jag gör det sedan...!
Och som vi allra flesta känner till, finns inte det där sedan-det..., utan det stannar vid tanken...
Har någon av er där ute ett bra tips på att få mig att hålla ordning, och undvika det totala förfallet?
Alltså få mig ur sedan-tanken...
Alla tips tas emot tanksamt!
En bild på mitt stökiga rum för ca 2 år sedan, en mild
variant mot hur det såg ut denna gången... Men det är
ungefär så här det ser ut varje gång det blir kris...
HJÄLP!!!
Och jag vara bara ett 11-årigt barn...
Jag var 11 år, och hade hela livet framför mig, och visste inte ännu hur grym världen kan vara...
det är för mycket för en elvaårings hjärna.
Jag kom hem från skolan den dagen, och TV:n i vardagsrummet stod på på SVT 1, och de visade bilder på två höghus som det rök i från och under stod det World Trade Center.
Vad är det för film?-var min första tanke... hade aldrig hört talas om den och tog fjärrkontrollen för att byta kanal, då pappa kom in och sa till mig att det skulle jag låta bli!
Jag förstod ingenting... Var filmen verkligen så bra?...!
Men så förklarade han, att det inte var någon film, utan den grymma verkligheten...
Som just då slog till med fullkraft i USA.
Och just där och då förlorade jag en del av min trygghet om världen och mänskligheten...
Kan verkligen männsikor göra såhär mot varandra, och kan det verkligen vara sant att flygplan flyger in i hus, att männsikor hoppar från fönster på 93:e våningen, att barn blir föräldrarlösa och föräldrar blir barnlösa, att familjer splittras, tar sina sista farväl över en sprackig telefonlinje...?
Men det var sant!
11 september 2001 bevisade människor grymhet ännu en gång, och där fanns jag bara elva år gammal, gammal nog att förstå innebörden av det och samtidigt befinna mig så långt ifrån med ändå så nära genom TV-sändningarna.
Jag minns så väl när en människa hoppade ut från ett fönster från tornen och nyhetsreportern frågar sig om det verkligen är sant, och om det är en fallskärm som löses ut eller om det är kroppen som slåss sönder mot byggnaden, och det blev så absurt.
Här sitter vi i våra trygga TV-soffor och tittar, och kan knappt förstå att det är verkligheten som knackar på och inte bara en dålig film med alldeles för mycket grymhet och orealsim...
Nu 10 år senare sitter jag framför TV:n igen, men denna gången händer det inte nu utan då...
Bilderna som flyger förbi mina ögon framkallar samma känsla av hjälplöshet och otrygghet och jag flyttas tillbaka till mitt elvaåriga jag...
Och hur jag än vill beskriva mina känslor, minnen och tankar, så får jag inte riktigt fram det...
Dessa bilder, röster, de kommer alltid att finnas kvar i mitt huvud, som ett dåligt minne som aldrig riktigt mjuknar i kanterna...
Men nu sitter jag här 10 år senare och ser samma öden, hör dessa skrick om hjälp och en önskan om att det bara är en mardröm, men det har hänt!
Jag behövde aldrig uppleva den ångesten eller den riktiga rädslan, men för mig som elva år räckte det jag upplevde då.
Idag var det en lugnare dag... Ett helt galet ösregn med åska som övergick i ett helt fantastisk sensommarväder med strålande solsken och varma vindar, och jag insåg att livet går vidare trots de minnen vi bär med oss på vägen.
Men vädret idag var så passande på denna 10-årsdag.
Först den rasande ilskan, vreden, ångesten och rädslan som sedan med tiden övergår i tacksamhet, livsglädje och framtidstro, och jag njöt, och är glad att jag lever och är tacksam för de männsikor som jag har omkring mig i min vardag!
Och trots allt som hänt under dessa år har jag tagit mig upp ur djupa dalar, klättrat upp på de högsta topparna, kastats mellan hopp och förtvivlan och insett att det är här jag vill vara, och jag är tacksam!
Tacksam för att jag är jag och har blivit den jag är...
Vinnaren är utsedd!
Man ska inte ropa hej...
Man ska inte ropa hej...
Så var det bara bekräftat!
Vaknade vid lite i sju av att jag inte kunde byta sida att ligga på, för att 
mitt högra öra började spränga rejält!
Öroninflammation flaxade förbi mina tankar, och fan var nog det som passade bäst...
Var öronbarn som liten, och jag kan väl inte säga att jag längtar tillbaka... Många spräckta trumhinnor och rör, och dit vill jag inte!
Men medans jag låg där i sängen kom jag på att jag hört någon berätta om att vitlök inte bara fungerar mot förkylning (stoppa upp vitlöksklyftor i näsan), utan även mot öroninfllammation.
Sagt och gjort, vad fanns det att förlora?
Så jag tog mig upp och ut i köket och letade reda på vitlöken, skalade den och satte in en klyfta.
Och om jag ska vara helt ärlig hjälpte det faktiskt!
Efter ca två timmar kunde jag vända mig på andra sidan utan att trumhinnan höll på att explodera, vilket var väldigt skönt.
Tyvärr märkte jag att nu när jag tog ut den för en stund sedan börjar smärtan komma tillbaka...
Så blir det värre, får jag helt enkelt kontakta läkaren imorgon och hoppas på en tid, för att få medicin.
Men inte har jag tid att deppa för det, har tagit en Alvedon och sätter fullfart!
Rummet ska städas, bilder redigeras och berlocker färdigställas, och sedan är det ju kör ikväll och det ser vi fram emot!
Hur är det med er idag?
Bara ett jag-lever-inlägg
Då var jag tillbaka!
Har varit lite slagen av förkylningen och hemflytten, men nu är jag tillbaka på banan igen! Åtminstone för ett tag...
Höstrusket har dragit in över Malmö, med regn och blåst. Inget drömväder, but, hey what to do?!
Det är i alla fall full fart denna veckan, alla aktiviteter drar igång igen och det känns riktigt härligt faktiskt!
Detta blir inget långt inlägg för tröttheten kommer i kapp mig, och kudden är väldigt skön... Men ni vet i alla fall att jag lever!
Förkylningen har drabbat mig...
Förkylningen har drabbat mig... Inte helt brutalt än, men den kryper fram. Ena näsborren rinner, lite tjock i halsen(men har inte ont direkt), lite så febervarm(går i vågor) och allmänt matt i huvudet...
Och jag som inte vill vara sjuk!
Det är ju nu som allting drar igång på riktigt, alla roliga aktiviteter och visst är sommaren typ slut(verkar det som i alla fall), men jag hoppas på en fin höst i alla fall och en frisk sådan!
Men får väl foga mig och gilla läget...
Förhoppningsvis blir det inte mer än vad det är nu, för ikväll är det första dansen efter sommaren, och imorgon är det simning, på lördag kalas för Richard och på söndag fyller Richard år, så just nu får jag bara hålla mig frisk!
Får helt enketl se vad jag orkar idag...
Har i alla fall tänkt packa lite kläder och andra småsaker för till helgen ska vi flytta hem från stugan, och ibland undrar man hur mycket saker man kan släppa ut på fyra månader...
Hela garderoben är utflyttad och massa pysselsaker, böcker, smycken m.m, så just nu känns det som att vi aldrig kommer kunna få hem allt...Men det brukar alltid gå, så varför inte detta året?
Dessutom blir det till att storstäda när vi flyttar hem, för jag lämnade rummet i en enda röra, och sedan har vissa saker kommit hem, så nu ser det ut som om något har exploderat där inne!
Ska i alla fall sortera ut ordentligt både bland prylarna och kläderna, fixar inte när det är så stökigt och oorganiserat, men till det behöver man energi, så det gäller att köra på och inte känna efter!
Så dagen idag blir packning och småfix, som gör det lättare att flytta hem...
Vad ska ni göra idag?
