Kommentarer från ett barn
Var ute och gick nu i veckan i det fantastiskt fina sensommar-/höstvädret, och gick inom en av närbutikerna där jag bor, för att hämta ut ett paket på posten. Jag mötte då en pappa och två små barn, en pojke på kanske 3-5 år och en liten flicka på 2-4 år på varsin cykel, och precis då vi möts går vi förbi parkeringen, och den lilla pojken säger,
- Pappa, varför lyser bilarna?
och pekar på bilarna som står parkerad, syftar på lacken som lyser/blänker i det starka solljuset, och pappan svarar på danska,
- Det är för att det finns små gnistrande saker i bilarnas lack, som får dem att lysa när solen skiner på dem(översatt till svenska).
Fick ett sådant fånigt leende på läpparna när jag hörde deras lilla dialog, över hur söta frågor, ord och kommentarer man kan få från ett litet barn.
Det är sådana små saker som jag hoppas att jag själv ska minnas när jag själv en dag får barn!
Har du ett barn i din närhet(eller dig själv) som har kommit med en rolig, söt eller knasig kommentar/fråga som du minns?
Var tog mitt ordningsamma-jag vägen?
Ibland är det som om man inte hinner med allt fast att man har all tid i världen...
Mitt rum har ju varit som en krigzon, men nu...! Men nu är det äntligen klart! Och det känns så jäkla skönt!
Jag förstår inte varför jag bara låter det förfalla så totalt...
De som känner mig vet att jag gillar ordning och reda, och är duktig på att plocka undan efter mig och fixa och ordna...
Men hemma är det ibland som om det slår helt slint!
Från välstädat till katastrof kan ta bara några få minuter...Men det värsta är ju att jag själv inte hinner fatta att det hänt, förräns det är försent...
Då ser det redan ut som Kom-och-hjälp-mig, och jag vet inte i vilken ände som jag ska börja fixa...
Har testat lite olika strategier genom åren för att undvika detta problem, men hamnar alltid där ganska snart igen...
Tror mycket av det ligger i hemma-mentaliteten: Jag gör det sedan...!
Och som vi allra flesta känner till, finns inte det där sedan-det..., utan det stannar vid tanken...
Har någon av er där ute ett bra tips på att få mig att hålla ordning, och undvika det totala förfallet?
Alltså få mig ur sedan-tanken...
Alla tips tas emot tanksamt!
En bild på mitt stökiga rum för ca 2 år sedan, en mild
variant mot hur det såg ut denna gången... Men det är
ungefär så här det ser ut varje gång det blir kris...
HJÄLP!!!
Och jag vara bara ett 11-årigt barn...
Jag var 11 år, och hade hela livet framför mig, och visste inte ännu hur grym världen kan vara...
det är för mycket för en elvaårings hjärna.
Jag kom hem från skolan den dagen, och TV:n i vardagsrummet stod på på SVT 1, och de visade bilder på två höghus som det rök i från och under stod det World Trade Center.
Vad är det för film?-var min första tanke... hade aldrig hört talas om den och tog fjärrkontrollen för att byta kanal, då pappa kom in och sa till mig att det skulle jag låta bli!
Jag förstod ingenting... Var filmen verkligen så bra?...!
Men så förklarade han, att det inte var någon film, utan den grymma verkligheten...
Som just då slog till med fullkraft i USA.
Och just där och då förlorade jag en del av min trygghet om världen och mänskligheten...
Kan verkligen männsikor göra såhär mot varandra, och kan det verkligen vara sant att flygplan flyger in i hus, att männsikor hoppar från fönster på 93:e våningen, att barn blir föräldrarlösa och föräldrar blir barnlösa, att familjer splittras, tar sina sista farväl över en sprackig telefonlinje...?
Men det var sant!
11 september 2001 bevisade människor grymhet ännu en gång, och där fanns jag bara elva år gammal, gammal nog att förstå innebörden av det och samtidigt befinna mig så långt ifrån med ändå så nära genom TV-sändningarna.
Jag minns så väl när en människa hoppade ut från ett fönster från tornen och nyhetsreportern frågar sig om det verkligen är sant, och om det är en fallskärm som löses ut eller om det är kroppen som slåss sönder mot byggnaden, och det blev så absurt.
Här sitter vi i våra trygga TV-soffor och tittar, och kan knappt förstå att det är verkligheten som knackar på och inte bara en dålig film med alldeles för mycket grymhet och orealsim...
Nu 10 år senare sitter jag framför TV:n igen, men denna gången händer det inte nu utan då...
Bilderna som flyger förbi mina ögon framkallar samma känsla av hjälplöshet och otrygghet och jag flyttas tillbaka till mitt elvaåriga jag...
Och hur jag än vill beskriva mina känslor, minnen och tankar, så får jag inte riktigt fram det...
Dessa bilder, röster, de kommer alltid att finnas kvar i mitt huvud, som ett dåligt minne som aldrig riktigt mjuknar i kanterna...
Men nu sitter jag här 10 år senare och ser samma öden, hör dessa skrick om hjälp och en önskan om att det bara är en mardröm, men det har hänt!
Jag behövde aldrig uppleva den ångesten eller den riktiga rädslan, men för mig som elva år räckte det jag upplevde då.
Idag var det en lugnare dag... Ett helt galet ösregn med åska som övergick i ett helt fantastisk sensommarväder med strålande solsken och varma vindar, och jag insåg att livet går vidare trots de minnen vi bär med oss på vägen.
Men vädret idag var så passande på denna 10-årsdag.
Först den rasande ilskan, vreden, ångesten och rädslan som sedan med tiden övergår i tacksamhet, livsglädje och framtidstro, och jag njöt, och är glad att jag lever och är tacksam för de männsikor som jag har omkring mig i min vardag!
Och trots allt som hänt under dessa år har jag tagit mig upp ur djupa dalar, klättrat upp på de högsta topparna, kastats mellan hopp och förtvivlan och insett att det är här jag vill vara, och jag är tacksam!
Tacksam för att jag är jag och har blivit den jag är...
Man ska inte ropa hej...
Man ska inte ropa hej...
Så var det bara bekräftat!
Vaknade vid lite i sju av att jag inte kunde byta sida att ligga på, för att 
mitt högra öra började spränga rejält!
Öroninflammation flaxade förbi mina tankar, och fan var nog det som passade bäst...
Var öronbarn som liten, och jag kan väl inte säga att jag längtar tillbaka... Många spräckta trumhinnor och rör, och dit vill jag inte!
Men medans jag låg där i sängen kom jag på att jag hört någon berätta om att vitlök inte bara fungerar mot förkylning (stoppa upp vitlöksklyftor i näsan), utan även mot öroninfllammation.
Sagt och gjort, vad fanns det att förlora?
Så jag tog mig upp och ut i köket och letade reda på vitlöken, skalade den och satte in en klyfta.
Och om jag ska vara helt ärlig hjälpte det faktiskt!
Efter ca två timmar kunde jag vända mig på andra sidan utan att trumhinnan höll på att explodera, vilket var väldigt skönt.
Tyvärr märkte jag att nu när jag tog ut den för en stund sedan börjar smärtan komma tillbaka...
Så blir det värre, får jag helt enkelt kontakta läkaren imorgon och hoppas på en tid, för att få medicin.
Men inte har jag tid att deppa för det, har tagit en Alvedon och sätter fullfart!
Rummet ska städas, bilder redigeras och berlocker färdigställas, och sedan är det ju kör ikväll och det ser vi fram emot!
Hur är det med er idag?
Bara ett jag-lever-inlägg
Då var jag tillbaka!
Har varit lite slagen av förkylningen och hemflytten, men nu är jag tillbaka på banan igen! Åtminstone för ett tag...
Höstrusket har dragit in över Malmö, med regn och blåst. Inget drömväder, but, hey what to do?!
Det är i alla fall full fart denna veckan, alla aktiviteter drar igång igen och det känns riktigt härligt faktiskt!
Detta blir inget långt inlägg för tröttheten kommer i kapp mig, och kudden är väldigt skön... Men ni vet i alla fall att jag lever!
Förkylningen har drabbat mig...
Förkylningen har drabbat mig... Inte helt brutalt än, men den kryper fram. Ena näsborren rinner, lite tjock i halsen(men har inte ont direkt), lite så febervarm(går i vågor) och allmänt matt i huvudet...
Och jag som inte vill vara sjuk!
Det är ju nu som allting drar igång på riktigt, alla roliga aktiviteter och visst är sommaren typ slut(verkar det som i alla fall), men jag hoppas på en fin höst i alla fall och en frisk sådan!
Men får väl foga mig och gilla läget...
Förhoppningsvis blir det inte mer än vad det är nu, för ikväll är det första dansen efter sommaren, och imorgon är det simning, på lördag kalas för Richard och på söndag fyller Richard år, så just nu får jag bara hålla mig frisk!
Får helt enketl se vad jag orkar idag...
Har i alla fall tänkt packa lite kläder och andra småsaker för till helgen ska vi flytta hem från stugan, och ibland undrar man hur mycket saker man kan släppa ut på fyra månader...
Hela garderoben är utflyttad och massa pysselsaker, böcker, smycken m.m, så just nu känns det som att vi aldrig kommer kunna få hem allt...Men det brukar alltid gå, så varför inte detta året?
Dessutom blir det till att storstäda när vi flyttar hem, för jag lämnade rummet i en enda röra, och sedan har vissa saker kommit hem, så nu ser det ut som om något har exploderat där inne!
Ska i alla fall sortera ut ordentligt både bland prylarna och kläderna, fixar inte när det är så stökigt och oorganiserat, men till det behöver man energi, så det gäller att köra på och inte känna efter!
Så dagen idag blir packning och småfix, som gör det lättare att flytta hem...
Vad ska ni göra idag?
Liten tjuvkik...
En liten kik på redigering som går sakta men säkert framåt...
En välbehövlig vilodag
Okej, jag överlevde igår och hoppas att göra det idag med! Har galen träningsvärk, men det är ändå jäkligt skönt att verkligen känna att man ansträngt sig.
Turligt nog eller kanske oturligt så är badet stängt idag, vilket gör att jag får en vilodag... Och helt ärligt känns det ganska bra!
Tror kroppen behöver få återhämta sig lite, och nu när 3/4 av familjen är dålig med feber, snuva, halsont m.m, behöver jag nog vilan ännu mer.
Vill inte bli sjuk just nu när jag äntligen kommit igång...
Så idag blir en dag med vila, ska stretcha lite, kolla på friidrotten, redigera bilder och kanske våga njuta lite av solen som äntligen tittar fram!
Funderar även på en liten middagsidé inför hösten... Eller snarare två(tror jag)...
Ni flesta har nog sett serien Halv åtta hos mig på TV4 och det är en av middagsideérna(kommer att förklara tydligare senare när allt är planerat!).
Den andra sparar jag till jul...
Sist men inte minst tänkte jag påminna er alla att vara med i min tävling!
Klicka bara på bilden så kommer du direkt dit! Och det är enkelt att vara med!
Jag har ändrat slutdatumet till 4/9 för att ni är så få som ddeltagit... Men var med!
Jag överlevde trots allt!
Loppet är avklarat! Och vad ska man säga?
Skitväder, kallt, ösregn, immiga glasögon, sjuk träningsvärk, trasig mp3-spelare, dyngsur och otroligt jobbigt?
Det är nog så som jag skulle sammanfatta mitt lopp.
Hade verkligen tänkt springa hela, men efter kanske 1,5 km började jag gå, glasögonen var helt igenimmade och middagen åkte hiss, men jag ska inte klaga!
Jag tog mig runt och får absolut vara nöjd med det.
Förra gången jag sprang Vårruset var vädret ändå mer på vår sida, och jag orkade hela 3 km, men att ha tränat ett hårt pass igår, att ha träningsvärk för första gången på evigheter plus det dåliga vädret spelade i alla fall stor roll för mig!
Men slutade ändå på plats 1303 med tiden 40:58(eller 40:15...?), så under omständigheterna är jag nöjd!
Ditt resultat |
||
|---|---|---|
|
I FORM-loppet Malmö 2011
|
||
|
Therese Andersson Malmö
|
||
| Startnummer | 306 | |
| Klass | 5 km | |
| Bruttoresultat | Nettoresultat | |
| Mål | 40:58 | 40:15 |
Och efter en varmdusch samt en bar från Pauluns känner jag mig helt okej. Kroppen gör ont, men jag är nöjd!
Nu blir det mitt favoritprogram, House, med en liten gräddbulle och bara njuta av kvällen!
Ska sedan börja ladda om inför morgondagens träningspass, men hörde från Malin att badet eventuellt var stängt, så får väl hålla koll!
Kanske blir en vilodag i alla fall, och då ska jag verkligen ta chansen att stretcha ut ordentligt, behöver ju inte vara tokstel på torsdag när dansen börjar...
5 km av smärta
Då var det dags!
Det galna infallet som slog till i maj då man blivit lite överförfriskad av den rena luften...
iFORMloppet tar plats i Malmö och Malin och jag har anmält oss, utan någon direkt förberedande träning.
Dumt kan tyckas, och vi är mer än bereda att hålla med!
Vi sprang Vårruset tidigare i år även då helt utan träning, och efter loppet, i den härliga efter-loppet-känslan, fick vi för oss att verkligen springa oss i form och vara med i FORMloppet i augusti. Då: en hel evighet, nu: alldeles för nära...
Nu har det kanske inte gått direkt efter den planen, och morgondagen känns väl inte helt lockande...
De 5 km som ska springas kommer antagligen att bli en lång plåga, men hey, man får göra sitt bästa och hoppas att det räcker till.
Mitt enda mål är att ta mig runt och då helst utan att gå, men om det inte går så ska jag i alla fall runt banan! Och det ska jag väl kunna klara av?!
Ni som inte själva ska springa kan ju komma och titta i Pildammsparken ikväll från kl 18, och se oss plågas, kan ju alltid vara ett tisdagsnöje!
Jag tror att jag har hittat hem!
Jag tror att det är få förunnat, och det fyller en med både glädje och vemod.
Men vad menar jag egentligen?
Att börja simma idag igen... Hur ska jag förklara det? Var både läskigt och kul, precis som när jag började i årskurs fem.
Vi hade gått i mixade klasser tidigare, ex årskurs 4-6, men det året jag skulle börja årskurs fem blev det bestämt att vi skulle bli uppdelade i enskilda årskurser.
Detta innebar att vi hamnade med både gamla och nya klasskamrater. Alla femmor från klassen man gick i följde med till nya, och sedan tillkom två andra grupper med årskurs fem vilket gjorde att vi slutade på cirka trettio elever.
Detta var, åtminstone för mig, lite läskigt... Helt plötsligt skulle gamla klasser splittras upp och en del klasskamrater hade man gått med sedan årskurs ett, vilket gjorde det hela lite läskigt... Men icke att förglömma kul!
De gamla klasskamraterna följde ju med, och man fick träffa andra gamla kompisar som man hade splittrats från exempelvis när man slutade dagis och började skolan, dessutom var det ju samma skola, samma lokaler, samma människor och samma lärare, så mycket var ju bekant och invant, och precis så kändes det idag!
Simhallen var den samma, tränaren den samma, träningen den samma, både nya och gamla simmarkompisar och det fick mig att tänka på början av årskurs fem...
Jag var tillbaka där, lite osäker och nervös för om allt skulle gå bra och om det skulle funka, och precis som då, så funkade det idag!
Jag var inte snabbast, men inte heller långsammast, en del saker var nya, men mycket var sig likt och just nu kan jag bara säga att jag är glad...
Glad att jag valde att gå tillbaka och få återuppleva det igen. Jag kände att jag kommit hem, att jag hamnat rätt...
I think I'm home!
En del av min identitet ska tillbaka
Måndag igen, och det är riktig höst ute...
Man kan ju undra var den härliga sommaren tog vägen... Nu bara regnar och blåser det som om det redan var höst.
Därför spenderar jag dagen med att redigera lite bilder från helgens bröllop under en filt och med FRIENDS på TV:n, för att glömma höstrusket.
Men ser i alla fram emot kvällen, ska ju iväg och simma mitt första riktiga simpass på flera år. Ska ju ärligt erkänna att jag är ganska nervös, men det ska bli kul!
Slutade för så många år sedan, men har inte riktigt kunna släppa det. Det var en så stor del av mig under hela min uppväxt och en dag bara försvann det. En liten bit v min identitet bara försvann i ingenting...
Ni vet, man kommer in i ungdomsfasen, tröttnar, skaffar pojkvän och vill revoltera...
För min del blev det väl inte som planerat...
Dåligt inflytande påverkade mig, och hela sluta-simma-grejen blev ett lite hastigt beslut som jag sedan fått ångra i flera år.
Åren gick och jag insåg att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka till där jag var, oavsett hur gärna jag skulle vilja.
Jag var duktig och kunde ha gått ganska långt, men jag högg mig själv i foten, och bara tvärvägrade...
Men nu sitter jag här och ska plocka upp gamla trådar igen, och det känns bra! En del av mig själv ska sättas tillbaka på sin rätta plats...
Men ska väl inte ropa hej förräns jag genomfört första passet, så får väl se hur det ser ut ikväll!
P.S Glöm inte att vara med i min tävling om vilka som är mina favoritbågar, bara 2 dagar kvar!!! D.S
Massor av små söta sockerblommor och murgr...
Massor av små söta sockerblommor och murgrönsblad... Det ska bakas cupcakes, det ska dekoreras! Riktigt roligt och pilligt! Puss och kram Therese
Satan i gatan... Jag tror jag är kär!?
En galet fantastisk kväll!
Först mysig picknick, sedan två bra förband och sedan en fantastisk konsert av Veronica!
Och allt toppades bara av att få biljetten signerad, samt ett linne och en tygpåse! (trevlig är hon också)
Och för att referera till Maggio- Satan i gatan, jag tror jag é kär!?
Mer än så behövs inte!
Bilderna talar sitt tydliga språk, så nu släcks min lampa och jag kommer att somna med ett leende på mina läppar och en oförglömlig kväll i minnetsbagage...
P.S Har ni chansen att gå och se Veronica Maggio, så gör det! Trots 40 graders feber och dålig hals, gjorde hon en fantastisk show! She wont let you down! D.S
Nu drar vi för en kväll i galenskapenstecken!!!
Nu drar vi för en kväll i galenskapenstecken!!!
Kl 19:30 på Sofierosslottt i Helsingborg ikväll blir det konsert med Veronica Maggio tillsammans med Malin, Magda och Richard!
Biljetter, kofta, kamera och mat, och sedan drar vi för en helkväll med Rasmus Seebach, Eric Hassle och så givetvis Veronica!
Ska bli grymt!
Renovering avslutad
Det har hänt en hel del här nu, faktiskt.
Den gamla headern är borta, än vet jag inte om den jag valt passar mig just nu men den får hänga med ett tag i alla fall, har ändrat bakgrundsfärg, och en del teckensnitt, och det känns nytt och fräscht!
Har även plockat bort de flesta av de gamla kategorierna och gjort dem färre, får se om fler ryker, men de som är där nu får vara kvar så länge.
Man kan inte göra allting samtidigt!
Ett bra dagsverk, så nu tänker jag njuta av årets Allsång på Skansen och sedan Morden i Midsomer.
Renovering pågår
Hej på er! Jag har väl som man säger blivi...
Hej på er! Jag har väl som man säger blivit vuxen, nu när jag gått över 20-strecket... Och efter nästan 1 års dvala här, så har jag bestämt mig för att ta tag i det! Jag vill inte ge upp denna blogg! Jag har kämpat hårt för att komma dit jag kommit och varken kan eller vill ge upp utan en sista fight! Jag älskar att bloggen och njuter av det, men någonstans på vägen föll det under detta året. Jag tror att det ligger i spretigheten.. Så många olika kategorier som drar åt olika håll och gör det svårt att skriva något, och därför har jag tänkt ta mig tiden att sätta mig ner och fundera ut vad jag vill med min blogg och vad som är det viktiga för mig med själva bloggandet. Gonna take time, men ser fram emot att komma tillbaka! Tills vi ses igen! Puss & kram Therese
Dagens stora uppgift var en stiftad droppf...
Dagens stora uppgift var en stiftad droppformad brudbukett. Blev mycket nöjd med resultatet med tanke på att det var första gången! Puss och kram Therese
Har haft projektarbete och virkat en näbbu...
Har haft projektarbete och virkat en näbbukett och här är resultatet!
