Dagens fika blev lite väl spännande för min smak, ska jag erkänna. Mamma och syster köpte varsin glass, men jag var inte särskilt sugen så jag bestämde mig för att bara mumsa på plommonen vi själva hade med oss, som kommer från min farbrors trädgård.
Vi sätter oss på balkongen i solen, och bara njuter av värmen och av de goda plommonen. Jag tar ett, jag tar två, tre, fyra och ett femte(det var små plommon), och precis när jag ätit upp det femte råkar jag titta på påsen där alla plommon ligger, och jag tycker mig kunna se att någonting rör sig i påsen, tänker att jag nog inbillar mig, men kollar ändå närmare, och vad ser jag inte då?
Jodå, somni säkert alla anat ser jag en liten rosa larv krypa omkring där i påsen, bland alla de plommon som vi ätit och tänkt äta. Aptiten sparng och gömde sig bakom en stol, och obehaget kom fram krypande istället. Första tanken är: Tänk om det fanns fler larver i påsen och jag ätit en! Inte en särskilt lockande tanke kan jag informera alla om.
Mamma och syster såg minst lika äcklade ut och vi bestämde oss för att kasta de reseterande plommonen, vilket antagligen är samma öde som plommonen vi har hemma kommer att få möta nu... Men de var jäkligt goda måste jag säga!
Men ibland finns det saker man bara inte vill ha i sin mat, jag kan liksom överleva ett hårstrå, men levande kryp är för äckligt..