Tänk att det gått så många år sedan du försvann...
Ibland känns det som om det var igår, och allt är nytt, du finns inte där...
Man lär sig leva med saknaden och längtan, och visst blir det lättare från år till år.
Men du finns kvar där inne, bakom låsta dörrar.
Aldrig att jag ska glömma allt kul vi hittade på.
När vi åkte sparkcykel i backen, när vi klättrade i träd, när vi var familj.
Du är en del av mitt förflutna, och du har påverkat min framtid.
Jag ska alltid minnas dig, och le när jag tänker på dig!
Du var min barndomsvän, och barndomsvänner är det ont om...
Jag vet att du ser oss, och finns här, och du vet att vi älskar dig, och alltid kommer minnas!

//  din Thess