Jag tror att igår ställdes min värld lite grann på ända...
Ett val man gjort för länge sedan, men ändå inte riktigt accepterat visade sig vara ett felaktigt val...
Jag är glad att jag lyssnade till min magkänsla och inte släppte taget, för var hade jag varit då?
Jag är glad idag, för att jag valde att inte lyssna och tycka att så som du gjorde fanns det väl en anledning till, bara att jag just nu inte kunde förstå den...
Nu gör jag...
Jag inser att jag borde varit bättre och funnits där, men det gjorde jag inte...
Jag trodde att det var så du ville ha det, att jag inte var en del av din framtid, som innan...
Har inte sett dig på ett tag, men jag har saknat dig...
Tack, för att du är du, och för halvtimmen!
Tack, för förklaring, till varför det blev som det blev...
Jag som trodde att du inte ville ha mig som vän mer...
Så fel man kan ha, och hur feg man kan vara för att man inte vågar fråga, rädd för att ställa fel fråga...
Men nu är jag här, och kommer finnas där!
Tack för förtroendet!
Du anar inte hur skönt det är att ha dig tillbaka!


Du vet antagligen vem du är...


// Therese