Just nu önskar jag inget hellre än att jag ska slippa köra ikväll!
Vill verkligen inte behöva sätta mig bakom ratten i den här blåsten, med snö i luften som virvlar runt både från himlen och marken!
Tycker det är fruktansvärt obehagligt!

Vill att systrami ska bli frisk så att man har sällskap ner på kören denna kalla dag! Det är inte lika läskigt att köra om man är två stycken tycker jag... Känner mig inte lika övergiven... Jag vet att hon inte skulle kunna hjälpa mig om något skulle hända, det är mer känslan av falsktrygghet...
Lite knasig kanske, men kan faktiskt leva med det...

Som det ser ut nu ska mamma inte gympa med en gamma arbetskamrat, men ska hon det får jag köra själv... Visst inte särskilt lång hem, men mycket kan hinna hända på vägen i alla fall...

Nu skulle jag vilja komma hem, så att jag skulle kunna fortsätta med presenten, samt mina berlocker... Känner att det är så mycket som distraherar mig just nu, och inte blir det bättre när det drar genom listerna på fönsterna, så att den kalla januarivinden drar rätt in i värmen...

Puss och kram

Therese