För någon dag sedan... Kanske i fredags förra veckan, satt jag i köket med älskling och mamma, och hjälpte mamma laga mat.
Så plötsligt tar hon fram metalhjärteasken som jag fick i julklappsleken på jobb, som var fylld med hjärtan i gelé/skum och choklad, och sätter den mitt på köksbordet.
De hjärtanen som nu fanns kvar var inte mina favoriter, och vissa var inte alls goda.
Jag tänker till och med att dessa sorterna gillar jag inte, men jag kan ju ta en i alla fall, och som en reflex går handen till asken, tar ett hjärta och rör sig mot munnen, och in hoppar hjärtat.
Precis när jag lägger det på tungan, slår det mig brutalt att jag ju har godisuppehåll, och verkligen inte ska sitta och äta godishjärtan!
Så lika snabbt som hjärtat kom till munnen, hamnade det i papperskorgen!

Men det som gör mig så arg på mig själv, är att det gick så jäkla reflexmässigt, jag tänkte bara: "hmm, gillar inte dessa men tar en ändå... Tugg, tugg, tugg!".
Var finns logiken i det handlandet?
Men någonstans bak i hjärnan fanns det ju ändå någon liten hjärnsubstans som skrek: "Hallå! Du ska inte äta sånt!".
Det fick mig verkligen att känna, att jag borde ha godisuppehåll, och bara äta kakor på vardagarna(om det inte är kalas)!
Blev nästan rädd för mig själv, eftersom det verkligen blev en vana, som upprepat sig minst tusen gånger, utan någon större tanke på det...
Nä, behöver en sockerdetox, och det jobbar jag på nu!
Visst blev det någon efterrätt i helgen, men med mycket mer tanke bakom än vanligt!
Visst är det jättegott, men en bit räcker liksom! Så jag är lite stolt över mig själv, som faktiskt följer min egen plan!
Frukt och grönsaker är bättre när man blir sugen på något än en kaka eller en godisbit!

Puss och kram

Therese